Efterlängtad läxläsning

Utanför trängs cyklarna. Inomhus trängs barnen. Läxläsning pågår. Frivillig sådan. Som barnen faktiskt längtat till. Lärarna med.

Man blir varm om hjärtat när man stiger in i Svenska kyrkans lokal på Östra Ersboda i Umeå. Flera rum, många små bord. Vid varje bord sitter en lärare och en eller flera elever. Småpratet är lugnt, endast avbrutet av hejanden när någon ny kompis kommer in. För det är kompisarna som lockat hit varandra.

Seif Kadim, som går i fjärde klass, pluggar med Göta Byström, pensionerad lågstadielärare. Han smakar på de engelska glosorna, avbryter sig och säger att han önskar att han kunde komma hit två gånger i veckan. En gång är för lite. Så bra är det! Han går faktiskt hit fast det pågår fotbollsmatch ute på planen…

  Rahma Fuaad Omar, går också i fyran. Hon pluggar Västmanland och säger sig gilla Tidö slott för att där finns ett leksaksmuseum med massor av leksaker.

Men matte tycker hon är svårt:

-       Som när någon ska sätta upp ett staket och man måste ta reda på hur många bitar som behövs om de är så där 5 centimeter långa…

Mellanstadieeleverna kommer först och gymnasisterna droppar in lite senare. Abukar Mohamed ska skriva en uppsats om Rädda Barnens arbete och får hjälp med fakta av Elly Johansson, pensionerad lärare i engelska och svenska.

–      Vi diskuterar barnarbete och Rädda Barnens krav på arbetsgivarna i biståndsländerna.

Annars tycker Abukar att historia är svårast. Att komma från Somalia och landa i svenska gymnasiets historietradition är inte lätt.

  Läxhjälpen på Ersboda har tre år på nacken. Det var Gunda Sandström, tidigare rektor vid Hedlundaskolan i Umeå, som drog igång den. Hon träffade riksdagsledamoten Nalim Pekgul och fascinerades av den läxhjälp som hon bedrev för skolbarn i Rinkeby, på söndagarna. Inom ramen för Rädda Barnen och med hjälp av Svenska kyrkan startade hon en liknande verksamhet i Umeå.

-       Det var inga som helst svårigheter att intressera pensionerade lärare! Nu är vi ett 20-tal lärare som träffas här varje tisdag.

Hit kommer också några studenter och gymnasister från den internationella linjen för att hjälpa till. För det är många ungdomar som kommer hit, denna termin har man 64 elever inskrivna.

Hans Ciné är pensionerad NO-lärare. Vid ett bord förklarar han för Narmin Bassami, som går i nian,  vad en katalysator är. Han häller ut lite pipaska på en sockerbit och tänder på.

-       Askan är katalysatorn som får sockerbiten att brinna, säger han.

Narmin ger Hans en kram och säger att han är hennes bästa vän. Han ser glad ut.

-       När jag blev pensionär var det inte jobbet jag saknade, utan den dagliga, stimulerande kontakten med ungdomarna. Nu har jag fått tillbaka en del av den!

Han berättar hur roligt det är när elever som pluggat hårt inför ett prov kommer tillbaka och säger att de klarat av det. Hans som själv jobbat utomlands flera år säger att nästan alla barn som kommer hit har invandrarbakgrund.

-       Det stora problemet för dem är språket. Och de sliter med det! Du ska veta hur otroligt studiemotiverade dessa barn är!

En sådan idog flicka är Nasteho Osman, som varit här under alla tre åren. Hon går nu i femman och gör alla sina läxor här på tisdagkvällarna. Redan på  måndag vet hon vilka läxor hon har för hela den kommande veckan.

-       Hemma har  jag ingen lust att göra läxorna. Men här går det bra.

Hon räknar upp hur lång tid det tagit att göra svenskan och de två matteläxorna.

-       Jag får nästan aldrig fel på matten. Och om jag får det går jag hit med felen så hjälper de mig att rätta dem.

Det allra svåraste tycker Nasteho är språket. Hon berättar att hon i flera år haft antingen  hemspråksundervisning eller svenska.

-       Det är lätt att prata svenska men så svårt att stava.

En liten höjdpunkt på kvällen är fikat. Ibland kommer mammor med bakverk. En av dem säger att hon är tacksam över att hennes barn får komma hit.

-       Det är bra också för mig. För när min dotter kommer hem får jag lära mig det hon har lärt sig här.

Klockan har hunnit bli halv nio på kvällen.  Läxläsningen är slut. Dröjande försvinner eleverna ut i  den ljusa vårkvällen. Lärarna ser inte allt för slut ut. Tvärtom.

-       Jag blir glad över att vara här, säger en av dem.

Får det vara så enkelt? Barnen lär sig läxorna, lärarna har roligt och det hela är gratis!

(Skolvärlden 2002)