Jerusalem - delad stad

Av säkerhetsskäl har israelerna byggt en biltunnel in mot Jerusalem. Vägen till tunneln är kantad av betongblock, allt för att skydda bilisterna och soldaterna från eventuella palestinska attacker.

  Det är svårt för palestinierna i Betlehem att ta sig till Jerusalem. Köerna är alltid långa till checkpointen, när den väl är öppen.    Men de har hittat en genväg. De klättrar över muren till Vatikanens stora park, Tantur, och går ut genom porten på andra sidan, som leder rätt in i Jerusalem.

   Jerusalem är en delad stad. Här bor mer än 600 000 människor. I västra delen bor israeler, i östra palestinier. Men 200 000 israeler har flyttat in i den östra delen.

  Här ligger också the American Colony, dit  utvandrarna från Nås i Dalarna tog sin tillflykt i slutet av 1800-talet,  en resa som Selma Lagerlöf skrivit om. Den vackra stenbyggnaden med sina innergårdar fungerar såväl som exklusiv oas för stressade journalister från olika delar av världen, som en av få mötesplatser för israeler och palestinier.

  Inte långt därifrån ligger svenska teologiska institutet, som erbjuder övernattning för vandrarhemspriser i sina vackra rum.

  Utanför den oasen ser vi hur vakter utanför restaurangerna synar gästernas väskor och drar med detektorer över deras kläder, innan de släpps in. I västra Jerusalem är det mycket folk, även på bussarna och på busshållplatser. Själv sneglar jag ängsligt på de senare, det är ju där det brukar smälla.

  Men det som verkligen får mig att hicka till är de unga, civila grabbar som med glada flabb drar gatan fram, med en tung automatkarbin hängande över axeln.  Vi får veta att vem som  helst har rätt att bära vapen i Israel.

  Ett besök i gamla stan. In genom Damaskusporten och vi hamnar mitt i strömmen av människor som kommer från fredagsbönen i en av moskéerna. Via Dolorosa däremot är glest besökt och många av butikerna är stängda. Turisterna sviker Jerusalem. Därför är butiksägarna rent desperata när de ropar ut sitt utbud.

  Från en restaurang ser vi ut över Oljeberget och jag fattar plötsligt vilken sorts olja det handlar om. Berget heter Olivberget på engelska. Den enda olja jag kände till som barn var svart…

 Gamla staden bebos till två tredjedelar av araber, resten av judar och kristna. Men vår guide pekar upp mot ett fönster i de arabiska kvarteren, från vilket det hänger en israelisk flagga. Hon säger att huset numera tillhör Israels premiärminister Ariel Sharon även  om han inte bor här. I ett annat arabkvarter ser vi en lägenhet fullkomligt bepansrad av metallstängsel. En israelisk familj har där köpt en lägenhet av en palestinier. Två minibosättningar i palestinskt område.

  För att komma ner till judarnas heliga plats, Klagomuren måste vi igenom en säkerhetskontroll, fullt värdig en flygplats. Här nere byggs det. Många gamla hus har rivits och här växer nu moderna flerfamiljshus upp.

  Vägen  från Jerusalem mot Jeriko är fantastiskt vacker. Höga, runda berg och nere i dalarna de marginaliserade beduinernas ”byar”, med tält och  skjul, deras får, getter och åsnor.

De gula omgivningarna verkar dock helt sterila. Var betar djuren?

    Vi hinner inte besöka det kända klostret i Jeriko eftersom kön till den militära checkpointen är alldeles för lång. Jeriko är palestinskt och israeliska soldater kollar alltid in- och utfarten. Om posteringen alls är öppen.

(Västerbottens-Kuriren 2004)