Qalqilia - inmurad stad

Security Wall (säkerhetsmuren) säger israelerna. Separation Wall (Åtskillnadsmuren) säger palestinierna.

  Oavsett namn byggs den. Härs och tvärs genom Västbanken. Syftet är att åtskilja israeler och palestinier. Att försöka hindra självmordsbombare att ta sig in i Israel.

  När jag först ser muren har jag svårt att fatta. Är det verkligen sant? En åtta meter hög betongvägg krönt med kameror. I de ännu högre vakttornen skymtar soldater.

  Vi har åkt till Qalqilia, en palestinsk stad med 40 000 innevånare på Västbanken, den västligaste utposten mot Israel. Inom Qalqilias område ligger några av Västbankens främsta vattenkällor. Muren säkrar många av dem åt israelerna.

  Nu är staden helt inbyggd av muren. Enda vägen ut och in är genom en militär postering, det är israeliska soldater som bestämmer vem som får åka vart. Vid checkpointen sitter gamla kvinnor och väntar…på vad? En vagn dragen av en häst står stilla, några åsnor hänger med huvudena. En strid ström av bilar segar sig igenom posteringen. Vissa viftas undan, måste vända, andra får passera.

  En tung oljetransport kränger plötsligt till och kör ner i en grop. Den palestinske föraren skriker, svär och ser allmänt förtvivlad ut. En  soldat går fram och tillsammans undersöker de situationen, en bil kan plötsligt förena åtskilda, manliga intressen…

  Vi åker genom centrum, mot utkanten. Det är svårbegripligt. Mitt i åkrarna har man byggt upp denna enorma mur. Längre bort fortsätter den i form av taggtråd, högspänningsledningar, djupa diken och en tvåfilig militärväg mitt i. Muren kräver 100 meter land där den drar fram.

  Qalqilia har blivit ett getto.

  - Jag klarar inte av att arbeta med muren framför ögonen, säger en bonde till oss.

  En annan bonde som rensar ogräs i skuggan av muren är orolig. Det har sagts att ytterligare 50 meter innanför muren ska skalas av, då försvinner hela hans åker.

  De bönder som råkar ha sina åkrar på andra sidan muren, har förlorat sin försörjning. Bönderna hade blivit lovade en gränspassage till åkrarna. Men när vi kommer dit är den stängd. Och det har den varit hela tiden.

  Tvärsöver stängslet ser vi växthus.

  - Det är många kilometer dit om jag måste gå via checkpointen, och då vet jag inte ens om jag får passera, säger ägaren.

  Runt växthusen där borta betar en hjord getter. Herden/beduinen har en icke avundsvärd situation, hans djur befinner sig mellan muren och en motorväg han inte får passera.

  - Vi vet att syftet med muren är dels att få tillgång till våra vattenkällor, dels att få oss att lämna vår stad. Och flykten härifrån har börjat, säger en av tjänstemännen vid kommunkontoret i Qalqilia.

  Och vi får höra berättelser, sorgliga sådana om hur muren förstört människors liv. Om de tusentals olivträd som ryckts upp med rötterna, om husen som rivits, om förlorat vatten.

  Det är ingen rak mur israelerna bygger, den slingrar sig fram och väjer inte för de stora städerna.  Men exakt vilka planerna är, vet få.

  Palestinierna är övertygade om att muren kommer att resultera i tre-fyra stora inbyggda palestinska getton, eller bantustans, som det hette i apartheidens Sydafrika, områden utan kommunikation med varandra. Resten av Västbanken tar Israel över.

  Och när man ser denna osannolika mur, som får Berlinmuren att framstå som ett legobygge, verkar palestiniernas farhågor inte alls verklighetsfrämmande längre.

(Västerbottens-Kuriren 2004)