Rut lever om sitt liv

Hon läser sitt eget liv och lever om det.

När Rut var 17 år blev hon hembiträde för 25 kronor i månaden. Hon fostrade sex barn.  När hon var 69 doktorerade hon vid Umeå universitet. Nu är hon 83 och har precis gett ut sina dagböcker, i bibelformat på nästan 1200 sidor.

 Rut Berggren bor i Hörnefors, söder om Umeå.

-       Men jag blir aldrig västerbottning, säger hon. Rötterna finns

i Forsbacka, Gästrikland och kärleken till hembygden är evig.

  Rut är en märklig människa, kärv och mjuk samtidigt.  Fylld av god vilja, ambition, mod, noggrannhet och en del långsinthet har hon levt ett 1900-talsliv, noga upptecknat, år för år, månad för månad.

  Hennes lika märkliga dagbok har kommit ut under rubriken Erikas dagbok. Namnen på familjemedlemmarna och vännerna  har hon bytt ut. Varför?

-       Det känns som om jag inte lämnar ut dem helt och hållet på det här sättet, säger hon.

  Annars är Erikas dagbok summan av alla de dagböcker hon skrivit sedan 1934. Men Rut har också skrivit andra böcker. En doktorsavhandling, som hon blev klar med 1987, då hon hade fyllt 69 år. Hon skrev om den kvinnliga agitatorn Kata Dalström. Det blev ytterligare en bok om Kata och en om bergshanteringen i Sverige, ”Den dolda rikedomen”.

  1967 bestämde sig Rut för att bränna upp alla sina dagböcker. Den första, med gula vaxdukspärmar åkte in i brasan. Men när hon börjat läsa igenom  dem och skriva av valda delar, insåg hon, politiskt medveten som hon var, att samhällets snabba förvandling, inte minst för kvinnorna, hade gjort hennes generation kvinnor historiskt intressant. Hon som var frånskild, utan yrkesutbildning, tvingad att arbeta för andra i okvalificerade sysslor hade många gelikar i landet.

-       Jag insåg att jag hade chansen att dokumentera gångna tider.

   Vi får läsa om allt. Hur Rut som 17-åring först blir kär och sedan får arbete som hembiträde hos en fin fru i Gävle. 18-årig blir hon med barn. Den 6 november 1936 skriver hon om ett besök hon sin moster och undrar om det gör ont när magen spricker?

  Moster Siri svarade:  ”Inte spricker magen opp, barnet kommer här, sa hon med en generad gest mot skötet. Så nu vet jag det.”

  Hon får två söner innan äktenskapet kraschar. Trots det gifter makarna om sig några år senare och får ännu en son.

  Men Ruts stora, och kanske därför hopplösa, förälskelse är en annan. Han träder fram när hennes äktenskap ännu en gång går sönder. Romantiken, åtrån och de ständiga besvikelserna flödar över sidorna.

   Lika  stark är hungern efter kunskap. Rut skriver artiklar för Arbetarbladet, går in i socialdemokratiska kvinnoklubben och studerar på folkhögskola, där allt var roligt utom kemin. Den slipper hon också efter ett besök hos rektorn.

  Rut tar fler jobb som hemiträde och söker bland annat ett hos Sigge Stark, som hade travhästar och en gård i Värmland.

  Hon får jobb på Gefle Dagblad men väljer att 1954 ta arbete som hushållerska åt en ensamstående pappa i Hörnefors. Hon tar med sig minstingen, ”Dan”, 6 år och blir mamma åt  mannens två små flickor.

  - Det gjorde jag för att underlätta för min mamma, som  skötte  om ”Dan” medan jag jobbade. Hon började bli trött.

  Flytten tvingade henne att lämna sina tonårspojkar hos föräldrarna i Forsbacka, ett mycket svårt val, som hon än i dag suckar djupt över.

  Nu har Rut bott i Hörnefors i 47 år.

  Hon gifte sig med den hon hushållade åt, ”Nils”, som jobbade på massafabriken. De fick en dotter tillsammans. Rut skötte hushållet åt sexpersonersfamiljen.

  I  sina dagböcker kommenterar hon världshändelserna, den sociala utvecklingen i Sverige och även mer näraliggande irritationsmoment:

  Tisdag den 25 december –73: ”Vi var uppe i ottan och såg TV-julottan. Biskop Stig Hellsten bad om sedlar i kollekten och jag blev förbannad över sådan fräckhet. För prelaterna nu för tiden förslår inte ´änkans skärv´. Själva är de Mammons tjänare, utstyrda i mässkrudar som det både glittrar och gnistrar om. Jesus hade höftskynke och sandaler, men det var ju varmare där han bodde, förstås.”

  Rut har alltså  både humor och humör. Hon hade länge kallat sig ”kritisk socialdemokrat” och ”klockan 8.07 den 24 november 1967” lämnar hon partiet. Den direkta anledningen är att regeringen avvisat Russeltribunalens generalsekreterare Ralph Shoenman från Arlanda, sedan svensk polisk först rådgjort med USA:s ambassad.

  ”Nils” som Rut nu gift sig med visar henne en dag en tidningsannons om studier i litteraturvetenskap vid Umeå universitet.

 -  Det finns något som kallas 25:5, sade  studievägledaren till henne. Är man över 25 år och har jobbat i fem år, är man välkommen. Så Rut började.

  Hon får blodad tand och går vidare med konstvetenskap och idéhistoria. Dagboken är full av dråpliga kommentarer om livet i Akademien, som kanske bara den som själv endast har sex års folkskola i bagaget, kan göra.

  Disputationsdagen torsdagen den 29 oktober 1987:

”Jag steg upp klockan sex och dammsög nedre våningen. Sedan gräddade jag en sockerkaka och lagade frukost…Vi kom till universitetet i god tid. Professorn kom. Han såg nervös ut och frågade om jag var nervös. När jag svarade nää på min bruksdialekt, sa han att jag borde vara nervös, borde ha rampfeber.

   -Gjort är gjort, svarade jag, ingenting kan ändras.”

  Så är det. Gjort är också dagboksskrivandet, det går inte att ändra på något.

  Jag undrar över vad hennes närmaste säger om publiceringen av dagboken, allt är nedskrivet, naket , mycket utlämnande. Hon säger att det måste de kunna ta, hon har skrivit sitt liv. Och utan denna dagbok hade hon kanske inte varit frisk.

- Jag har lättat mitt hjärta utan att ha behövt anlita en psykolog.

  På väggarna i hennes arbetsrum sitter idolerna,  Branting, Marx, Castro, Palm och Palme. Fotografier av barn, barnbarn och barnbarnsbarn och där också ett porträtt av ungdomens stora förälskelse, med mössan käckt på svaj, han hette inte Axel Öhman…

  Hon skriver fortfarande dagbok. Men Erikas dagbok slutar efter promotionen.

   - Förlaget tyckte väl det räckte med mitt liv, från piga till doktor.

  Hon är fortfarande rastlöst verksam.

-       Det är inte roligt att bli gammal, lusten att arbeta är lika stor, men krafterna räcker inte till.

  Men så  rätar hon på ryggen och utbrister, med en retsam glimt i ögonen:

  -Jag skulle vilja bli förälskad igen!

 Men det är inte gubben sin hon vill byta ut, det är känslan hon är ute efter. Känslan av att med alla sinnen vara upptagen av något livsviktigt.

(Fönstret 2002)